Blandat om tamråttor och möss, under min uppväxt! Tryck här!
Mus avel (uppfödningen ligger vilande)
I början på 2010 bestämde jag mig för att plocka fram ett gammalt intresse som några år legat på is. Och det är gäller tammössen. I nästan femton år va jag råttägare och de sista tre åren pysslade jag även lite med möss, men sen svalnade intresset dock. Och jag valde att satsa på mina två hundar och att ta en paus. Men under de femton åren lärde jag mig också mycket om beteenden och en del om avel.
Den kunskapen hoppas jag att jag ska ha nytta av idag. Syrran är reggad Guldhamster uppfödare och jätte duktig på det hon gör. Så vi diskuterar/pratar mycket om avel.
Främst inriktade jag mig på möss med tan mage. Engelsktypade helst i svart och choklad. I mina ögon finns inget vackrare än en djup och fyllig tanmage *drömmer mig bort*. Men som sagt, det är en lång väg dit och det uppnår man inte bara över en natt och det jag prioriterar högst i alla lägen är hälsan på djuren och ett bra temperament.
Vad gäller temperament på djur så är det ju så individuellt vad man föredrar. Men en sak kan vi nog komma överens om, vare sig det är soffpotatisar eller sprinters vi är ute efter. Vilket är att ska man hålla på men nån form av avel så är det jätte viktigt med snälla, trevliga, kontaktsökande djur, som också gillar att vara med och att vi berör dem. Det sista vi vill ha är ju lömska, rädda, stressade eller bitska djur!
För det blir inga bra sällskaps djur (vilket är ju vad vi i slutändan vill ha, hur vackra dom än må vara) och dom trivs heller inte i vår närvaro.
Så åter igen.. bra temperament/mentalitet gäller ALL avel!!!
Jag vill att mössen jag avlar på trivs i handen och tycker om att umgås. Det gör inte så mycket om en mus springer undan för en sekund eller när jag kommer in i rummet och öppnar buren, men nyfikenheten och lusten att få vara med mig ska sen snabbt ta över och musen bör komma fram till handen för att självmant komma upp.
Varje liv är en sällsam gåva.. Varje litet liv är unikt..
Tack snälla ni för att ni gav mig så mycket under den lilla tiden vi fick lära känna varandra..
R.I.P R.I.P R.I.P R.I.P
Den kunskapen hoppas jag att jag ska ha nytta av idag. Syrran är reggad Guldhamster uppfödare och jätte duktig på det hon gör. Så vi diskuterar/pratar mycket om avel.
Främst inriktade jag mig på möss med tan mage. Engelsktypade helst i svart och choklad. I mina ögon finns inget vackrare än en djup och fyllig tanmage *drömmer mig bort*. Men som sagt, det är en lång väg dit och det uppnår man inte bara över en natt och det jag prioriterar högst i alla lägen är hälsan på djuren och ett bra temperament.
Vad gäller temperament på djur så är det ju så individuellt vad man föredrar. Men en sak kan vi nog komma överens om, vare sig det är soffpotatisar eller sprinters vi är ute efter. Vilket är att ska man hålla på men nån form av avel så är det jätte viktigt med snälla, trevliga, kontaktsökande djur, som också gillar att vara med och att vi berör dem. Det sista vi vill ha är ju lömska, rädda, stressade eller bitska djur!
För det blir inga bra sällskaps djur (vilket är ju vad vi i slutändan vill ha, hur vackra dom än må vara) och dom trivs heller inte i vår närvaro.
Så åter igen.. bra temperament/mentalitet gäller ALL avel!!!
Jag vill att mössen jag avlar på trivs i handen och tycker om att umgås. Det gör inte så mycket om en mus springer undan för en sekund eller när jag kommer in i rummet och öppnar buren, men nyfikenheten och lusten att få vara med mig ska sen snabbt ta över och musen bör komma fram till handen för att självmant komma upp.
Varje liv är en sällsam gåva.. Varje litet liv är unikt..
Tack snälla ni för att ni gav mig så mycket under den lilla tiden vi fick lära känna varandra..
R.I.P R.I.P R.I.P R.I.P